Är vi inte fina nog att tjänas?
Eva Brunne är vald till biskop i Stockholms stift.
Den första öppet lesbiska biskopen i världen! Eftersom Eva Brunne är gift med en annan kvinnlig präst har vi därmed också fått den första öppet lesbiska biskopinnan i världen. Det är inte dåligt.
Många grattis och ett stort lycka till åt detta par som nu skriver ett nytt kapitel i hela världens kyrkohistoria. Svenska kyrkan framstår plötsligt som homovänlig och inkluderande. Men skenet är illusoriskt.
Lesbiska och bögar har länge kunnat tjäna kyrkan som präster och diakoner, de senaste tio-femton åren har vi till och med kunnat leva öppet med våra fruar och äkta män. Med valet av en flata till ny biskop i Stockholm vet vi också att ett homo kan tjäna kyrkan också på dess allra högsta post. Men det är en sak att tjäna, och en helt annan sak att tjänas. Kyrkan tar gärna våra tjänster i bruk, men vi får inte kräva någonting tillbaka.
Rätt som homo att vara präst och därmed viga heterosexuella brudpar lördag efter lördag? Ja! Rätt att själv stå brud eller brudgum med sin älskade, rätt att själva fira bröllop? Nej!
Rätt att bli prästvigd på samma villkor som heterosexuella? Nej! Fortfarande är det nämligen möjligt för biskopar att vägra viga homosexuella. För medan kvinnoprästmotståndare inte längre kan bli biskopar i Svenska kyrkan är homoprästmotståndare fullt möjliga som biskopar.
I varje biskopsval under 2000-talet har homoprästmotståndare kandiderat och de har vunnit många röster (förutom det enda undantaget: valet inom Stockholms stift nu nyligen, då Eva Brunne valdes). Homosexuella präststuderande trängs därmed in i garderoben. De vågar inte ta risken att leva öppet eftersom nästa biskop i hemstiftet kanske kommer vägra prästviga homos.
I höst är åter dags för kyrkomöte (Svenska kyrkans högsta beslutande organ). Den mest brännande frågan i kyrkomötet blir frågan om samkönade bröllop. Kommer Svenska kyrkan att säga ja även till homosexuella par? Blir det bröllop på samma villkor som för heterosexuella?
Det är alltså upp till bevis för kyrkan. Duger vi bara till att tjäna? Eller vill kyrkan också tjäna oss? När ska homosexuella få samma skydd mot diskriminering som kvinnor har inom kyrkan? Varför är inte homoprästmotstånd ett hinder i karriären, när kvinnoprästmotstånd är ett hinder? Och när ska bisexuella och transpersoner erkännas inom kyrkan?
Jag skålar i champagne för Eva Brunne och hennes biskopinna. Jag jublar och ropar Halleluja till prästerna i Stockholms stift som valde en lesbisk kollega till sin högsta chef.
Men jag låter mig inte bedras. Så länge man duger till att tjäna men inte är fin nog till att tjänas, befinner man sig i en position av exploatering.
Lars Gårdfeldt
Källa: http://www.qx.se/samhalle/debatt/10370/ar-vi-inte-fina-nog-att-tjanas Publicerad: 2009-05-29 09:41
söndag 31 maj 2009
SKATT
Diskuterade idag skatter med en person. Blev överraskad att vi hade lika åsikter.
Vi tycker båda att skatterna ska vara lika för alla människor! Varför ska en person som ja en hög lön betala mer än en som har en liten? Om en människa vill utbilda sig till ett yrke som hon/han är intresserad av och detta råka vara ett yrke med hög lön, så varför ska de betala mer skatt för det?
Det är väl upp tull var och en vad de väljer att gör med sitt liv och inte statens, eller hur?
För ca 20 år sedan hade jag en väninna, som hade 10 000:- mer i lön än jag. Efter skatt fick hon 4.000:- mer ut i lön än jag, skulle det inte vara mer hon fick ut? Lika dant är det idag! De som har mer lön får betala mer i skatt, än en som har låg lön.
Jag har varit lågavlönad i hela mitt liv. Började jobba som 15-åring och har aldrig haft en lön över 16 000:-/mån. Mitt eget fel, det erkänner jag villigt, men nu är det som det är. Jag har ingen utbildning, men självlärd. Egentligen borde jag haft 10 000:- mer vilken även AF, säger, så nu får jag stå för mitt eget kast!
Trots allt eländes elände är jag glad vi har en alliansregering, trots att jag inte håller med dem om allt! T ex: Jag har gått arbetslös nu i fem år och de sänker Kassan och Aktivitetsstödet hela tiden för personer som (inkl. mig), som tidigare haft under 23 000:- i månadslön. De som haft lön från 23 000:- och mer får ingen sänkning. Detta tycker jag är grymt fel!
Ändå, trots detta har vi tidigare med socialdemokratisk regering lev i ett bidragssamhälle, men det är slut och jag hoppas det förbli så efter 2010 också.
MER KOMMER SÄKERT I DETTA ÄMNE
Diskuterade idag skatter med en person. Blev överraskad att vi hade lika åsikter.
Vi tycker båda att skatterna ska vara lika för alla människor! Varför ska en person som ja en hög lön betala mer än en som har en liten? Om en människa vill utbilda sig till ett yrke som hon/han är intresserad av och detta råka vara ett yrke med hög lön, så varför ska de betala mer skatt för det?
Det är väl upp tull var och en vad de väljer att gör med sitt liv och inte statens, eller hur?
För ca 20 år sedan hade jag en väninna, som hade 10 000:- mer i lön än jag. Efter skatt fick hon 4.000:- mer ut i lön än jag, skulle det inte vara mer hon fick ut? Lika dant är det idag! De som har mer lön får betala mer i skatt, än en som har låg lön.
Jag har varit lågavlönad i hela mitt liv. Började jobba som 15-åring och har aldrig haft en lön över 16 000:-/mån. Mitt eget fel, det erkänner jag villigt, men nu är det som det är. Jag har ingen utbildning, men självlärd. Egentligen borde jag haft 10 000:- mer vilken även AF, säger, så nu får jag stå för mitt eget kast!
Trots allt eländes elände är jag glad vi har en alliansregering, trots att jag inte håller med dem om allt! T ex: Jag har gått arbetslös nu i fem år och de sänker Kassan och Aktivitetsstödet hela tiden för personer som (inkl. mig), som tidigare haft under 23 000:- i månadslön. De som haft lön från 23 000:- och mer får ingen sänkning. Detta tycker jag är grymt fel!
Ändå, trots detta har vi tidigare med socialdemokratisk regering lev i ett bidragssamhälle, men det är slut och jag hoppas det förbli så efter 2010 också.
MER KOMMER SÄKERT I DETTA ÄMNE
tisdag 26 maj 2009
BLÅSVÄDER IGEN
Nu är Wanja Lundby-Wallin i blåsväder igen och denna gång tycker Mona Sahlin att det inte är bra.
Wanja erkänner att hon gjort fel och beklagar det djupt, men räcker det? Hon säger sig haft fel information, men jag förstår inte? Hur kan man tro att det är rätt att ha sin man med sig på ett uppdrag och låta LO betala. ”Jag har gjort rätt för mig!, säger hon. Hon ska ta skattesmällen (som inte är någon skattesmäll enligt henne), så är allt glömt och förlåtet igen!
Jag vill ändå säga, att till skillnad mot förra gången, erkänner hon och be om ursäkt, men ändå att som LO-ordförande inte känna till regler för sådan här uppdrag tycker jag är lite märkligt.
Mona Sahlin tycker inte det här är bra och skada socialdemokraterna. Kommer Wanja även denna gång säga att det ska inte Mona lägga sig i? Vi får väl vänta att se!
Nu är Wanja Lundby-Wallin i blåsväder igen och denna gång tycker Mona Sahlin att det inte är bra.
Wanja erkänner att hon gjort fel och beklagar det djupt, men räcker det? Hon säger sig haft fel information, men jag förstår inte? Hur kan man tro att det är rätt att ha sin man med sig på ett uppdrag och låta LO betala. ”Jag har gjort rätt för mig!, säger hon. Hon ska ta skattesmällen (som inte är någon skattesmäll enligt henne), så är allt glömt och förlåtet igen!
Jag vill ändå säga, att till skillnad mot förra gången, erkänner hon och be om ursäkt, men ändå att som LO-ordförande inte känna till regler för sådan här uppdrag tycker jag är lite märkligt.
Mona Sahlin tycker inte det här är bra och skada socialdemokraterna. Kommer Wanja även denna gång säga att det ska inte Mona lägga sig i? Vi får väl vänta att se!
söndag 24 maj 2009
”JAG BEKLAGAR SORGEN”
Jag har så svårt att säga dess ord, så svårt. Träffar jag en människa som just fått sorg, kramar jag om henne/honom eller trycker varmt handen, säger att jag är så ledsen. Orden ”beklagar sorgen” känns tungt, och sorgligt på något sätt. Skickar blommor för att visa mon medkänsla, skriva ett brev för att trösta.
Jag säger aldrig dessa tre ord, utan försöker uttala mig med ett mjukare sätt. ”Jag tänker på dig”, ”jag är ledsen för din skull” eller ”hör av dig om du behöver prata!” Det räcker så väl och orden värmer!
Jag har så svårt att säga dess ord, så svårt. Träffar jag en människa som just fått sorg, kramar jag om henne/honom eller trycker varmt handen, säger att jag är så ledsen. Orden ”beklagar sorgen” känns tungt, och sorgligt på något sätt. Skickar blommor för att visa mon medkänsla, skriva ett brev för att trösta.
Jag säger aldrig dessa tre ord, utan försöker uttala mig med ett mjukare sätt. ”Jag tänker på dig”, ”jag är ledsen för din skull” eller ”hör av dig om du behöver prata!” Det räcker så väl och orden värmer!
tisdag 12 maj 2009
EU-VAL
7 juni är det dags att välja vår kandidater till Europa parlamentet.
Jag ska rösta och det ska väl du med? Att rösta är en plikt, men ändå är det många som struntar att gå till röstlokalen den 7 juni. De är inte intresserade av EU, de vill inte vara med, de kan inte påverka, så varför ska jag rösta är många av kommentarerna. Om de röstar i valet till riksdag, landsting och kommun brukar jag säga att de ska rösta här också och på det parti de brukar rösta på där. Det hjälper föga!
Nu ska jag erkänna, att i år har jag väldigt svårt att veta vem jag ska kryssa in. Jag vill ha in 5 toppkandidaterna.
Marit Paulsen för att hon är en kämpe - www.folkpartiet.se/marit
Olle Schmidt för att han är en ekonomiker - www.schmidtblogg.blogspot.com
Cecilia Wiksröm för att hon för yttrandefrihet - www.wikstrom.bloggspot.com
Fredrik Malm för att han är ung och bekämpa främlingsfientlighet - www.fredrikmalm.blogspot.com
Barbro Westerholm för att hon värna om äldre och HBT-personer - www.westerholmbarbro.blogspot.com
När jag står där med röstsedeln i hand bestämmer jag mig!
Rösta den 7 juni du med!
7 juni är det dags att välja vår kandidater till Europa parlamentet.
Jag ska rösta och det ska väl du med? Att rösta är en plikt, men ändå är det många som struntar att gå till röstlokalen den 7 juni. De är inte intresserade av EU, de vill inte vara med, de kan inte påverka, så varför ska jag rösta är många av kommentarerna. Om de röstar i valet till riksdag, landsting och kommun brukar jag säga att de ska rösta här också och på det parti de brukar rösta på där. Det hjälper föga!
Nu ska jag erkänna, att i år har jag väldigt svårt att veta vem jag ska kryssa in. Jag vill ha in 5 toppkandidaterna.
Marit Paulsen för att hon är en kämpe - www.folkpartiet.se/marit
Olle Schmidt för att han är en ekonomiker - www.schmidtblogg.blogspot.com
Cecilia Wiksröm för att hon för yttrandefrihet - www.wikstrom.bloggspot.com
Fredrik Malm för att han är ung och bekämpa främlingsfientlighet - www.fredrikmalm.blogspot.com
Barbro Westerholm för att hon värna om äldre och HBT-personer - www.westerholmbarbro.blogspot.com
När jag står där med röstsedeln i hand bestämmer jag mig!
Rösta den 7 juni du med!
söndag 10 maj 2009
SJUKVÅRDEN
Varje dag läser man om nya slarv i sjukvården. Nu senast om en kvinna som man glömt en tork duk efter en operation. Detta är inte acceptabelt!
Förra veckan var det en kvinna som ringde till sjukvården om sin son, som hade ont i magen. Första gången sa det, att bara vänta och se, andra gången lika dant. Tredje gången då pojkens fall hade förvärrats fick de åka in. Två timmar senare var pojken död. Detta är inte acceptabelt! Mamman har nu anmält händelsen och den sköterska som tagit emot samtalet skyller på stress och att mamman inte förklarat ordentligt. Detta är inte acceptabelt! Jag kan i och för sig förstå en anhörig som är orolig och nervös, då förklarar man sämre. Jag kan också förstå sköterskan som är stressad och kanske samtidigt försöka lugna den som ringer.
Jag diskuterade detta med en partikamrat, hans mamma jobbar inom vården. Inom vården är man stressade och måste behandla många patienter dagligen. Max tio minuter per patient. Hur ska man kunna ställa en rätt diagnos på så kort tid? Detta är inte acceptabelt!
Mer pengar till sjukvården!
Min syster fick ont i ryggen och gick till läkare. Han förklarade att det var hennes gamla magsår som kommit tillbaka. Hon fick tabletter för det. Hjälpte inte! Efter några månader gick hon tillbaka och fick samma svar! Ytterligare några månader senare säger läkaren till henne ”vad tycker du vi ska göra”?. Men, hallå, det är val han som ska göra något åt det. Hon fick svårt att gå, ingen känsel i fötterna o s v. Till slut fick min andra syster skjutsa henne till akuten. Hon blev förlamad från midjan och neråt. Det visade sig att hon hade cancer! Nu var det försent att operera ryggen, men hade läkaren som undersökt henne en hel höst bara röntgat ryggen, hade hon inte behövt bli förlamad. Cancern var ju inget att göra åt, men ryggen. Hon kunde fått ett mycket drägligare sista år i livet än hon fick. Detta är inte acceptabelt!
Man ska vara frisk för att bli sjuk och får vård!
Varken min syster son eller svåger får den vårt de behöver. Min syster är förtvivlad! Deras problem ska jag inte berätta här, kanske en annan gång.
PSKYKVÅRDEN
Är långt ifrån bättre än den vanliga vården, kanske sämre till och med! Man behandla sjuka människor oerhört illa!
Själv har jag varit utsatt för psykiatrin och vet hur man behandla en människa som mår mycket dåligt. Jag försökte få kontakt med psykiatrin för några år sedan, då jag mådde fruktansvärt dålig. Jag bara grät och grät! Allt utan framgång, ring dit, ring dit och jag ringde dit, igen, ring dit och då gjorde jag det. Ring dit på nästa ställe också! Till slut frågade jag, om jag skulle vara på väg att ta mitt liv, får jag komma då? Ja, då skulle jag få komma. Okay då tar jag mitt liv, men se det gick hon inte på tydligen. Jag mådde så tåligt att risken skulle varit stor för självmord. Eftersom jag är politiskt aktiv tog jag vi mail kontakt med en från landstinget, som jag kände. Jag skrev bland annat
”tänk om jag skulle gå ut och mörda någon”! I ärlighetens namn skulle jag inte göra det, men min situation var just då svår. Fem minuter efter jag skicka mailet ringde hon och då kom gråten igen.
En vecka senare hade jag kontakt med psykiatrin1 Idag har jag kontakt med min husläkare som ger mig medicin, antidepressiva tabletter. Jag kan tala om att de hjälper, problemen är visserligen inte borta, men man ser allting lite ljusare och gråter inte! Ibland har det hänt man gråter, men inte lika häftigt och ganska kort stund.
Jag hade tur, för frisk, för att ta saken i egna händer och fick hjälp. Alltså:
Man ska vara frisk för att bli sjuk och får vård!
Till slut: Läste igår om en 98-årig kvinna fick vänta 11 timmar på akutbilen.
Mer pengar till sjukvården och psyskvårdn!
Varje dag läser man om nya slarv i sjukvården. Nu senast om en kvinna som man glömt en tork duk efter en operation. Detta är inte acceptabelt!
Förra veckan var det en kvinna som ringde till sjukvården om sin son, som hade ont i magen. Första gången sa det, att bara vänta och se, andra gången lika dant. Tredje gången då pojkens fall hade förvärrats fick de åka in. Två timmar senare var pojken död. Detta är inte acceptabelt! Mamman har nu anmält händelsen och den sköterska som tagit emot samtalet skyller på stress och att mamman inte förklarat ordentligt. Detta är inte acceptabelt! Jag kan i och för sig förstå en anhörig som är orolig och nervös, då förklarar man sämre. Jag kan också förstå sköterskan som är stressad och kanske samtidigt försöka lugna den som ringer.
Jag diskuterade detta med en partikamrat, hans mamma jobbar inom vården. Inom vården är man stressade och måste behandla många patienter dagligen. Max tio minuter per patient. Hur ska man kunna ställa en rätt diagnos på så kort tid? Detta är inte acceptabelt!
Mer pengar till sjukvården!
Min syster fick ont i ryggen och gick till läkare. Han förklarade att det var hennes gamla magsår som kommit tillbaka. Hon fick tabletter för det. Hjälpte inte! Efter några månader gick hon tillbaka och fick samma svar! Ytterligare några månader senare säger läkaren till henne ”vad tycker du vi ska göra”?. Men, hallå, det är val han som ska göra något åt det. Hon fick svårt att gå, ingen känsel i fötterna o s v. Till slut fick min andra syster skjutsa henne till akuten. Hon blev förlamad från midjan och neråt. Det visade sig att hon hade cancer! Nu var det försent att operera ryggen, men hade läkaren som undersökt henne en hel höst bara röntgat ryggen, hade hon inte behövt bli förlamad. Cancern var ju inget att göra åt, men ryggen. Hon kunde fått ett mycket drägligare sista år i livet än hon fick. Detta är inte acceptabelt!
Man ska vara frisk för att bli sjuk och får vård!
Varken min syster son eller svåger får den vårt de behöver. Min syster är förtvivlad! Deras problem ska jag inte berätta här, kanske en annan gång.
PSKYKVÅRDEN
Är långt ifrån bättre än den vanliga vården, kanske sämre till och med! Man behandla sjuka människor oerhört illa!
Själv har jag varit utsatt för psykiatrin och vet hur man behandla en människa som mår mycket dåligt. Jag försökte få kontakt med psykiatrin för några år sedan, då jag mådde fruktansvärt dålig. Jag bara grät och grät! Allt utan framgång, ring dit, ring dit och jag ringde dit, igen, ring dit och då gjorde jag det. Ring dit på nästa ställe också! Till slut frågade jag, om jag skulle vara på väg att ta mitt liv, får jag komma då? Ja, då skulle jag få komma. Okay då tar jag mitt liv, men se det gick hon inte på tydligen. Jag mådde så tåligt att risken skulle varit stor för självmord. Eftersom jag är politiskt aktiv tog jag vi mail kontakt med en från landstinget, som jag kände. Jag skrev bland annat
”tänk om jag skulle gå ut och mörda någon”! I ärlighetens namn skulle jag inte göra det, men min situation var just då svår. Fem minuter efter jag skicka mailet ringde hon och då kom gråten igen.
En vecka senare hade jag kontakt med psykiatrin1 Idag har jag kontakt med min husläkare som ger mig medicin, antidepressiva tabletter. Jag kan tala om att de hjälper, problemen är visserligen inte borta, men man ser allting lite ljusare och gråter inte! Ibland har det hänt man gråter, men inte lika häftigt och ganska kort stund.
Jag hade tur, för frisk, för att ta saken i egna händer och fick hjälp. Alltså:
Man ska vara frisk för att bli sjuk och får vård!
Till slut: Läste igår om en 98-årig kvinna fick vänta 11 timmar på akutbilen.
Mer pengar till sjukvården och psyskvårdn!
onsdag 6 maj 2009
ÖRONLÄKARE
I går var jag och kollade mina öron igen. Nytt ställe, nu doktor, som vanligt. Jag misströstade eftersom jag alltid få höra, nej du behöver inget hjälpmedel. Sedan i mitten av 80-talet har jag minst en gång per år undersökt mina öron, p g a att jag hör dåligt. Varje gång har det varit lika dant, nej, ingen hörapparat. För 2 år sedan kände jag att mitt höger öra blev sämre och hamnade förra året hos en professor, som även han konstaterade att, nej, ingen hörapparat. Jag sitter ofta i möten och annat. P g a min dåliga hörsel, missar jag hälften och får gissa mig till vad som sägs. Ibland säger något och får då reda och att detta diskuterades ju alldeles nyss.
Att säg för hundrade gången att jag hör dåligt, känns jätte jobbigt och speciellt om man får höra ”skaffa hörapparat”! Ja, det behöver jag ju inte säger läkarna.
Nu tvingade jag till mig en remiss från min husläkare. I går var jag alltså där och jag blev överraskad. I mitt högeröra fann man att ett ben var förstört och att det kunde ha opererats och blivit bra, men nu var det försent, så nu blir det hörapparat istället, på båda öronen. Det vänstra örat hade ålders nedsättning. Man hade väldigt svårt att förstå att jag inte fått någon hjälp tidigare. Nu är det bara att vänta, vänta innan jag får tid för att prova ut en hörapparat och till dess får jag fortsätta be om ursäkt och få höra kommentarerna. Jag blir ledsen på dem. Jag lider verkligen av det här, men på något vis är det skönt att jag till slut fått rätt!
Min Tinnitus går inget att göra åt!
Min syster blev förlamad av läkarslav, ska jag bli döv!!!!!!!!!!
I går var jag och kollade mina öron igen. Nytt ställe, nu doktor, som vanligt. Jag misströstade eftersom jag alltid få höra, nej du behöver inget hjälpmedel. Sedan i mitten av 80-talet har jag minst en gång per år undersökt mina öron, p g a att jag hör dåligt. Varje gång har det varit lika dant, nej, ingen hörapparat. För 2 år sedan kände jag att mitt höger öra blev sämre och hamnade förra året hos en professor, som även han konstaterade att, nej, ingen hörapparat. Jag sitter ofta i möten och annat. P g a min dåliga hörsel, missar jag hälften och får gissa mig till vad som sägs. Ibland säger något och får då reda och att detta diskuterades ju alldeles nyss.
Att säg för hundrade gången att jag hör dåligt, känns jätte jobbigt och speciellt om man får höra ”skaffa hörapparat”! Ja, det behöver jag ju inte säger läkarna.
Nu tvingade jag till mig en remiss från min husläkare. I går var jag alltså där och jag blev överraskad. I mitt högeröra fann man att ett ben var förstört och att det kunde ha opererats och blivit bra, men nu var det försent, så nu blir det hörapparat istället, på båda öronen. Det vänstra örat hade ålders nedsättning. Man hade väldigt svårt att förstå att jag inte fått någon hjälp tidigare. Nu är det bara att vänta, vänta innan jag får tid för att prova ut en hörapparat och till dess får jag fortsätta be om ursäkt och få höra kommentarerna. Jag blir ledsen på dem. Jag lider verkligen av det här, men på något vis är det skönt att jag till slut fått rätt!
Min Tinnitus går inget att göra åt!
Min syster blev förlamad av läkarslav, ska jag bli döv!!!!!!!!!!
måndag 4 maj 2009
MOBBING
Varför mobbas barn/vuxna? För att man är annorlunda på något vis, eller?
• har annorlunda kläder
• är inte duktig i skolan
• fattiga föräldrar
• fet
• ful
• homosexuell
• invandrare
• mörkhyad
Ja, listan kan göras hur lång som helst. Vilket är värst? Barn- eller vuxenmobbning? När ett barn mobba kan man skylla på att de inte vet vad de håller på med, men när en vuxen mobbas
av en vuxen, ja då kan man tycka att den som mobba borde veta bättre. Ibland kan man höra ”Jag bara skojade ju”! Tänk först!
Jag var mobbad i skolan för olika saker, bland annat för min klädsel. Min mamma sydde alla min kläder och därför hade man lite udda saker, som ingen annan hade. Jag tyckte synd om mamma, som tyckte om att sy och gjorde det för den skull. Jag var mobbad för att jag ville var grabb. Detta är verkligen ingenting i jämförelse med andra som blivit mobbade. Eller är det så att man tar vissa saker som mobbing? Själv känner jag mig mobbad för att jag hör dåligt på höger öra. Jag har slutad be folk prata högre. En del blir sura och säger att vi kan ju inte skrika. En del ber mig skaffa hörapparat, men det ska jag inte ha enligt läkarna. Nu ska jag göra hörseltest i morgon igen, får vi se vad som händer. I alla fall, det sårar mig när man kastar ut sig saker. I alla fall kan jag ta detta som mobbing och blir ledsen.
Som sagt detta är ingenting mot den kvinna som ringde till mig i lördags och berättade. Hon är annorlunda, född i fel kropp! Har blivit mobbad för det! Psykiatrin säger att hon ska leva ett sådan normalt = du ska bli botad! Ju längre tiden går utan att få någon hjälp, ju svårare blir det. Hon har försökt ta sitt liv, det är verkligen ett rop på hjälp, hjälp! Vi lever på 2000-talet och fortfarande finns det människor i vår värld som inte erkänns. Tänk om det var någon som sa till dig, ”nej du kan inte skilja dig”, ”nej du kan inte gifta dig” eller ”nej du kan inte byta namn”. Så är det för många personer och detta ska vi acceptera? Nej och åter nej!
Jag såg två personer som hade en skylt, där det stod: ”avskaffa äktenskapet för heterosexuella”. Tänk om du som hetero inte fick gifta dig, hur skulle du reagera på det? Jag hade gärna velat fota den skylten, men han aldrig ropa efter dem.
Alla människor är lika inför lagen, oavsett kön, tro, hudfärg, politiskt inställning o s v.
Varför mobbas barn/vuxna? För att man är annorlunda på något vis, eller?
• har annorlunda kläder
• är inte duktig i skolan
• fattiga föräldrar
• fet
• ful
• homosexuell
• invandrare
• mörkhyad
Ja, listan kan göras hur lång som helst. Vilket är värst? Barn- eller vuxenmobbning? När ett barn mobba kan man skylla på att de inte vet vad de håller på med, men när en vuxen mobbas
av en vuxen, ja då kan man tycka att den som mobba borde veta bättre. Ibland kan man höra ”Jag bara skojade ju”! Tänk först!
Jag var mobbad i skolan för olika saker, bland annat för min klädsel. Min mamma sydde alla min kläder och därför hade man lite udda saker, som ingen annan hade. Jag tyckte synd om mamma, som tyckte om att sy och gjorde det för den skull. Jag var mobbad för att jag ville var grabb. Detta är verkligen ingenting i jämförelse med andra som blivit mobbade. Eller är det så att man tar vissa saker som mobbing? Själv känner jag mig mobbad för att jag hör dåligt på höger öra. Jag har slutad be folk prata högre. En del blir sura och säger att vi kan ju inte skrika. En del ber mig skaffa hörapparat, men det ska jag inte ha enligt läkarna. Nu ska jag göra hörseltest i morgon igen, får vi se vad som händer. I alla fall, det sårar mig när man kastar ut sig saker. I alla fall kan jag ta detta som mobbing och blir ledsen.
Som sagt detta är ingenting mot den kvinna som ringde till mig i lördags och berättade. Hon är annorlunda, född i fel kropp! Har blivit mobbad för det! Psykiatrin säger att hon ska leva ett sådan normalt = du ska bli botad! Ju längre tiden går utan att få någon hjälp, ju svårare blir det. Hon har försökt ta sitt liv, det är verkligen ett rop på hjälp, hjälp! Vi lever på 2000-talet och fortfarande finns det människor i vår värld som inte erkänns. Tänk om det var någon som sa till dig, ”nej du kan inte skilja dig”, ”nej du kan inte gifta dig” eller ”nej du kan inte byta namn”. Så är det för många personer och detta ska vi acceptera? Nej och åter nej!
Jag såg två personer som hade en skylt, där det stod: ”avskaffa äktenskapet för heterosexuella”. Tänk om du som hetero inte fick gifta dig, hur skulle du reagera på det? Jag hade gärna velat fota den skylten, men han aldrig ropa efter dem.
Alla människor är lika inför lagen, oavsett kön, tro, hudfärg, politiskt inställning o s v.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
