tisdag 28 april 2009

JOURNALISTER - MEDIA

Ibland när man debattprogram på TV med politiker känns det som programledaren tar ställning till åt ett håll. Detta tycker jag är helt fel. De ska vara neutrala och utgå från alla åsikter.
Anledningen till att jag ta upp detta är att jag läst att Elisabet Höglund har skrivit hon tycker synd om Mona Sahlin. Nu vill E H att Sven- Erik Österberg ska efterträda Mona på Socialdemokraternas kongress i höst. S-E Ö är gruppledare för sossarna i riksdagen. Detta är väl inget fel, hon måste ju också få ha sin politiska uppfattning. Det jag tänker på ar just i TV när man mycket klart och tydligt hör utfrågaren ta parti åt ett håll. I en sådan här situation bör de vara neutrala och inte blanda i sin egen politiska uppfattning.
Jag brukar se Stig Malm på fredagarna i Godmorgon Sverige. T o m han tar ibland inte sitt eget parti i försvar.
Läste om en kvinna vars barn blivit mördat. TV och journalister jagar henne för en intervju. Även om det gått ett år, vill hon inte ställa upp. Ska man inte få sörja i fred? Vad har allmänheten för intresse av en annan människas öde, en människa de inte känner? Jag tänker på Engla fallet, där man t o m direktsände begravningen i TV. Familjen ville det själv, vill man bli kändes, eller? Visst, händelsen med Engla berörde mig också mycket djupt, men jag skulle aldrig visa min sorg i en direktsänd begravning. Sorgen måste först få läka, för en del tar det lång tid, för andra snabbare. Glömmer gör man ju aldrig, det bleknar bort, man tänker inte på det varje sekund.
Det är naturligtvis bra när media gräver fram stora saker, men man måste också ha respekt för människan. Innan man t ex gör en dokumentär om Rödebyfallet, varför inte tillfråga de inblandade först om det är okay eller åtminstone visa upp den innan man sänder den?
De händer ofta att man lämnar ut namn på en brottsling man anhållit som misstänkt och menar att allmänheten är intresserad. Jag är det inte och fler säkert med mig.

fredag 24 april 2009

ARBETSLÖSHET

I går hade vi kommunal grupp och där tog vi upp arbetslösheten. Eftersom jag själv gått arbetslös i över 5 år, så hade jag ju själv en del att komma med. Jag känner så här, att en som inte gå arbetslös inte kan förstå den arbetslösa fullt ut. De kommer bara med massvis med blaha prat. De kan inte sätt sig in i den arbetslösa situation. Detta gäller faktiskt alla politiker! Anställ en arbetslös, som har erfarenhet sin och andras situation. De kan nog bättre lösa situationen än en politiker.
Nu säger jag inte att alla arbetslös hamnar i en svår sits, en del kanske har tillräckligt med pengar eller bidrag, som gör att de kanske till och med tjäna på att gå arbetslös.
Jag har träffat många arbetslösa, både gammal, ung och invandrare och hört många historier, från glädje till sorg.
Att gå till Af (arbetsförmedlingen) är bara jobbigt om man inte har en bra arbetsförmedlare. Jag har haft 7 olika under denna tiden, bl a en som jag aldrig träffade. När jag fick tag på honom via email till slut, svarade han att det inte fanns någon anledning att träffas. Den jag har nu vill jag aldrig missa, för hon är helt fantasitig. Trots det kan hon inte hjälpa mig få ett jobb, hon hinner inte med!

JAG
sitter hemma varje dag och söker det ena jobbet efter det andra, men vad hjälper det?
skickar intresseanmälningar till företag som verkar intressanta.
har uppsökt företag och lämnat in en förfrågan.
delar ut en folder till vänner, bekanta och andra.
ringer och kolla upp jobb.
peppra mig själv.
m m, m m.

Till och med Af påpekar att jag gör mer än de flesta. De har tagit hand om min folder för att visa upp till andra arbetslösa, för att visa hur man kan göra. För några årsedan gick jag på Af Expo i stan. Då gjorde jag en broschyr för att skicka som brev. De tog kopia för att visa alla deltagare. De tyckte jag skulle börja jobba på Af i Solna för att visa arbetssökande hur man kunde söka jobb.
Denna broschyr använd fortfarande fick jag höra för lite sedan, träffade då hon som ledde vår studiecirkel. Även om man inte får jobbet man söker, kommer man ofta på intervju, för man tycker broschyren är utmärkt!

JAG
har ingen utbildning
har gått 7-årig folkskola
är självlärd
är kvinna
är för gammal

Ja, det är dessa orsaker som jag att jag inte får ett nytt jobb. Att jag har ca 50 års erfarenhet från arbetslivet räknas inte. Min mentor säger lika dant! När jag säger till en arbetslös att jag har en mentor, fråga de var en mentor är och hur man skaffa sig en. Min mentor är en gammal arbetskamrat, som hjälper mig med t ex stavning och glada heja rop. Idéerna kommer jag på själv!

Af skickar ju folk till olika ställen, där man sitter och gör samma saker som hemma eller hos Af. Det kostar pengar för dem. Varför inte ta över detta själva, så man kan ha en egen coach, som kan hjälpa en?

Jag söker knappast några jobb hos en uthyrningsfirma. Jag ingen flackande människa, som springer hit och dit. De vill också ha högskoleutbildade människor, vilket jag då inte är. För något år sedan sökte jag ett jobb på en bemanningsfirma. Jobbet var som klippt och skuren för mig. Jag hade jobbat med exakt samma arbetsuppgifter tidigare. Dessutom kände jag f d personalchefen hos denne arbetsgivare. Jag ringde till henne och jag ringde till den nuvarande och de tyckte jag skulle vara utmärkt på detta jobb. Ringde bemanningsfirman vid ett flertal gånger och de sa bara att jag låg bra till. Jag kom aldrig till någon intervju!

Det är ett fysiskt och psykiskt lidande att gå arbetslös. Jag äter tabletter för att hålla mig uppe, annars hade jag inte klarat en ända dag till. Man försöker spela glad och pigg, trots att det inte alltid är så lätt!

Att få höra att man inte är ensam och det finns de som har det värre, så undrar jag hur de vet det? Jag säger inte allt!

tisdag 21 april 2009

PIRATE BAY

Allt kostar pengar i den här världen. Om vi kostnadsfritt ska få ladda ner musik, varför inte då böcker m m. Stäng igen alla skiv-, bokaffärer o s v. Låt det kosta en liten slant för att ladda ner musik. Då skulle hela den här historien vara avslutad.
I och för sig tycker jag domen var för hård, man kunde uteblivit fängelsestraffet.
Jag ska erkänna att jag är splittrad i det här. Kommer ni ihäg när man spelade in musik på kssettband? Det kan man kan fortfarande, så var är det egentligen för skillnad? Jo, som jag nämnde innan att då kan man ju faktiskt lika gärna få ladda ner mycket annat än bara musik. Okay, vi läser redan tidningar och mycket annat gratis på nätet, men det är en viss skillnad tycker jag, eller, nej! Du skulle lika gärna få betala 5:- för att läsa DB, Expressen eller Afonbladet. Jag är nog skyldig också! Köpte alltid kvällstidningen tidigare, men nu läser jag på nätet.
En krog eller bar får betala stimpengar för att spela musik. Vi begöver inte betala något för att spela hemma. Var är det för skillnad? Är det någon som kan förklara för mig? Jag kommer att grubbla ihjäl mig på detta annars.

lördag 18 april 2009

TRANSEXUALSSM

I onsdags var jag på ett möte om Transsexualism.

Tidigare har jag bara träffat en som bytt kön (från man till kvinna). Det skedde här i Sverige och jag
i min vildaste fantasi att alla operationer av detta slag gjordes i vårt land. Jag fick ändra den uppfattningen.
Transsexualism handlar om en identitet Det vill säga, du föds i en annan kropp. Kvinna-man eller man-kvinna. Det måste vara oerhört frustrerande att som barn/ung ha denna känsla att man inte är den man är. Jag kände själv det som barn, men på den tiden var det inget man pratade om.
Så till slut blir man vuxen och känner det mer och mer och till slut efter många besök hos läkare, psykologer som försöker bota en ta man det fulla steget ut till en operation. Men det tar fortfarande lång tid, för det är inte säkert du får göra den här i Sverige.
Jag vill att transsexualism ska uppmärksammas eftersom jag själv ville vara pojke som barn och lekte att jag var det. Så här skrev jag till mamma på mors dag i tidig ålder: ”Jag gratulera dig mor av din flicka som vill vara en pojk från Lisbeth” (syns på stilen att jag inte var gammal). Min syster säger, det hela beror på att mina föräldrar fick tre flickor och pappa som var egen företagare och ville ha en son. Hur ska jag förklar för henne hur fel hon har. En gång försökte jag förklara för en läkare, jag var då 17 år, och hennes kommentar var: ”man blir inte med barn för att man krama en kvinna). Efter den händelsen pratade jag aldrig mer om det förrän jag var 36 år. Jag är född och uppvuxen till kvinna och sådant blev mitt liv.
Ni som läser detta och vill veta mer, ska gå in på: www.li-sam.com.

Tack för ordet!

tisdag 14 april 2009

ENSAMHET

Så är denna påskhelg slut och vardagen har åter tagit sin början.
För er som jobbar tycker kanske att ledigheten är för kort. Jag har alltid tyckt att helger och speciellt långhelger har varit långsamma och tråkiga. För i tiden åkte jag oftast ner till Borgholm över långhelgerna, men det var på den tiden jag fortfarande hade kompisar där.
Ett tag hade jag mycket gäster hos mig, men jag slutade eftersom jag aldrig blev bjuden tillbaka.
Jag har funderat jätte mycket på det här att vara ensamstående, som jag är. Det verkar som man aldrig bjuder en ensamstående, eller är det bara mig det gäller? Ibland tror jag det är något fel på mig och det är det nog. Jag kanske inte kan uppföra mig bland folk, inte har något att komma med i diskussioner, är för ful. Vad vet jag vad det är för fel, men något måste det vara. Ingen ringer heller och kollar hur man mår i ensamheten.
Min pappa var inne på samma linje. Han ville inte låta mig sköta om företaget, eftersom jag inte skaffat någon man. Även om jag skulle skaffat en driftig affärskvinna, skulle jag inte fått det och då skulle jag inte ens fått ha mitt efternamn kvar. Mina föräldrar tyckte inte jag var intelligent nog för att överta en rörelse jag älskade. Det har skadat mig i mångt och mycket.
Jag har nog alltid varit en ensam varg och drömmare och är det fortfarande.
Jag känner mig för snäll och omtänksam och det har också skadat mig.
Kanske är det detta som gör att jag alltid velat människor gott och inte skada någon. Visst, man kan inte älska alla och det har jag inte gjort heller.
Jag känner mig övergiven
Jag känner mig inte älskad
Jag känner mig inte behövd
Ja, arbetslösheten gör så mycket ont, ont! Jag har inte mer fritid bara för att jag går arbetslös eller inte ha någon familj. Min ekonomiska situation är +0-. Jag ska betala el-, telefonräkningar och andra också på en lön. Som ensamstående får man inga rabatter heller, som ett par eller barnfamilj.
Jag känner mig dum
Jag känner mig ful
Jag känner att jag ingenting är värd
Varför lever jag då? Jo,bakom en husknut någon stans ska jag också finna lyckan, någon som kan älska mig och ge mig trygghet, ro och frid.
Jag har klarat av mitt liv på ett bra sätt och alltid tagit mig ur jobbiga situationer, men inte det jag önskar mest, mina drömmar om ett lyckligare liv.
JAG KÄNNER MIG ENSAM

måndag 13 april 2009

ANNIKA ÖSTBERG

Nu kanske ni undrar varför jag tar upp Annika igen och ni har naturligtvis rätt att göra det. Jag undrar själv också varför jag har ägnat mig så mycket tid åt henne den senaste veckan. Efter mycket om och men har jag kommit underfund med varför.
Jag har levt olycklig i hela mitt liv och om detta kanske jag kommer till någon annan gång.
Av någon anledning har jag alltid tagit personer i försvar, som på ett eller annat sätt har det svårt eller är i knipa.
På något vis känner jag en ”kärlek” eller en stor stark ”ömhet” för Annika. Jag har läst så mycket om henne nu, att det känns som hon är nära inpå mig.
Som jag tidigare skrivit försvarar jag inte brotten hon gjort, men snälla ni, det är 30 år sedan hon begick dem och hon har suttit av 28 år. Tror ni inte hon kan vara en annan människa idag än då?
Ni som säger att hon fortfarande är en mörderska och missbrukare? Då kanske ni säger till mig: ”Hur vet du att hon inte är det?” Nej, det vet jag inte, men hon har aldrig fått chansen att bevisa motsatsen, eller hur?
Hur tror ni det var för lilla Annika att som 11-åring flytta med sin till ett främmande land och en styv pappa? Att bo med en rik styv pappa och gå i en rik skola, kunde ingen engelska. Hon måste ha saknat sina vänner i Sverige. Jag har läst att styv pappan inte hade någon hand om barn och det blev konflikter. Tänk er, hon hamnade då i en ungdomsvårdskola. Var fanns hennes biologiska pappa? Kunde han inte åkt över och hämtat hem henne? Om detta har jag inte läst någon stans.
Hon flyttade till San Francisco med rädsla att bli åter skickad till ungdomsvårdskolan. Det var där hon började med droger och annat skit, hamnade i fel sällskap, men av någon anledning kände hon sig hemma, men så småningom kände hon sig ensam. Hon träffade en man, som blev pappa till hennes barn. Hon var bara 15 år då. Hon började strippa för att försörja sig och hennes son.
Hon träffar en man som i självförsvar ha ihjäl en av Annikas vänner. Han blev friad!
Annika gifter sig och ändra sin livsstil för sin sons skull. Men hon kan inte efter några år undra hur det gick för Chris (han som blev frikänd), utan tog kontakt. Det har hon nog ångrat i hela sitt liv. Han satt då inne för ett mord, som Annika hjälpte tog på sig för att han skulle bli fri.
Annika åkte tillbaka till sin man, som då hade övergett henne och ville ha skilsmässa. Annika beslöt sig att lämna Sven (sonen) till sin pappa, då hon inte ville han skulle få se den misär. Sven hade alltid varit den fasta punkten hos Annika.
Ja, så vet vi alla vad som hände. Morden på en restaurangägare och en polisman. Hennes pojkvän tar livet av sig i fängelset och Annika blir ensam ansvarig för det båda modern. Om jag ska vara helt uppriktig, så tror jag hon känner sorg för detta, både då och nu. Hennes son dog i en bilolycka, vilken måste varit en stor sorg.
Hon har aldrig bett om nåd, bara att bli överförd till ett svensk fängelse.
Hela hennes vistelse har hon arbetat i fängelset, med hundar, som kommnikatör mellan fångar och fång vakter, med att läsa in bokband för blinda m m.
Jag hoppas så innerligt, att när den dagen är redo, hon ska får känna frihet här i Sverige.
Ibland finns det orsaker till varför man blir som man blir. För mig handlade det och fortfarande gör, att ingen lyssnar på mig. Jag behåller allt för mig själv.
Ge nu Annika chansen att bevisa för alla er, som inte tror på henne att hon verkligen har rätt till ett fritt liv.
Jag får sannerligen tillfälle att återkomma i hennes nya liv i Sverige.
LYCKA TILL MIN VÄN!

onsdag 8 april 2009

VÄLKOMMEN HEM ANNIKA ÖSTBERG

Det första jag hörde i går kväll innan jag somnade var att Annika hade lyft från USA och det första i morse såg jag planet landa på Örebro flygplats Så himla glad är jag!

I går f m satt jag och bloggade om hennes fri släppande från Amerikansk fängelse. Döm om min förvåning vilken besvikelse jag mötte. Så många hatiska människor utifrån vårt avlånga land.

Jag försvarar inte hennes deltagande i de två morden hon är dömd till, men jag försvarar den långa tiden, 28 år, hon suttit för medhjälp till mord. Här i Sverige hade hon varit ute för länge sedan.

Under årens lopp har jag läst så mycket om henne, för att inte tala om igår. Det finns människor där ute, som fått familjemedlemmar brutalt mördade, men de försvarar hennes frigivning.

Hur ska Annika Östberg bemödas av de som anser att hon är en belastning för svenska samhället? Jag betalar gärna (trots arbetslöshet) skatt för henne. Var storsint mot en människa som fick det svårt i USA redan från start. Hon rymde hemifrån och kom i kontakt med missbruk e t c. Det är ingen bortförklaring, men det kan vara det! I det jag hört om henne genom åren är hon en fin människa, stark. t o m fängelsepersonalen i USA har berömt henne. Hon var som en mor för andra fångar, som hade det svårt.

Hur kommer det att gå för henne i det svenska samhället och fängelset. Hag har läst om att i USA får inga fångar ha eller rör vid pengar Hur ska det gå när hon handlar Hinsebergs kiosk eller när hon bli fri? Hon vet ingenting om att shoppa, datorer
e t c.

Jag önskar hon får den frid och ro som hon så väl behöver!

måndag 6 april 2009

ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN

Efter 28 år i Kallifonsk fängelse är nu Annika Östberg fri och förhoppningsvis snart på väg till Sverige.

Jag har följt hennes fall i snart 15 år och kan ställa mig den skara som idag glädje mig enormt.

1981 dömdes hon för delaktighet i två mord, däribland en polisman. Vi vet alla hur USA reagerar i ett polismord. Den mördande polismannens döttrar har ett livslångt hat mot Annika. Ärendet är så känsligt, så varken UD, hennes advokat vill yttra sig. Låt henne komma hem till tryggheten i Sverige först. I USA är man inte så glada när sådana här får för mycket uppmärksamhet. Att man nu i Sverige tar upp detta som en första nyhet, kan försvåra för Annika att komma hem snabbt.

Boken "Sorgfågel" handlar om Annika Östbergs liv, jag ska plocka fram och läsa den igen!

söndag 5 april 2009

SKYLLA PÅ ANDRA

När siffrorna kom igår att moderaterna (och alliansen) var större än socialdemokraterna (de röd-göna), ja då ska Wanja offras och Mona räddas. Kan inte Mona erkänna att hon själv även har misslyckats? Siffrorna i går måste ha slagit ner som en bomb hos socialdemokraterna och nu måste någon ta på sig skulden.
Jag tror inte för en sekund på att siffrorna är p g a Wnaja Lundby-Wedin har dominerat de sista veckorna, som Mona Sahlin sa till Sverige Radio Upplandsnytt. Är det någon som tror på att Wanja kan bygga upp förtroendet för LO igen, som Mona vill?

Fortsättningen blir väldigt spännande att följa!

torsdag 2 april 2009

KÖNSNEUTRALA ÄKTENSKAP

Nu får HBT-personer äntligen ingå äktenskap! Jag var på debatten igår på riksdagen och här kommer kommer lite från det.
Jag förstår inte KD varför de är så rädda för att 2 personer från samma kön ska få ingå äktenskap? Det verkar som om de är rädda för att ordet äktenskap svartmålas på något vis. Civiläktenskap är helt Okay för dem, men inte bara äktenskap. Yvonne Andersson från KD försvarade äktenskapbegreppet med näbbar och klo. Jag tycker det verkar konstigt, att två personer som älskar varandra inte får ingå äktenskap? Jo, men det får de ju, bara om du är kvinna och man och inte kvinna+kvinna eller man+man. Cecilia Wikström, FP, som själv är prästvigd tycker inte att äktenskapet är en teologisk fråga, vilket fick många KD-riksdagsledcarmöte att vänta och riva sig in sina stolar.
Var och en ska naturligtvis få ha sin egen uppfattning och respekteras. KD mot de övriga 6 partierna i riksdagen.
Helena Bargholtz, FP, ställe en bra fråga: Är jag och min man inte gifta?, för vi gifte oss borgerligt KD var de parti som var flitigast i debatten, men så måste de ju försvara sig hela tiden. Eva Johansson, KD, menar på att de som stödjer könsneutrala äktenskap är en avgrund i synen på äktenskap.
Barbro Westerholm var bland de sista som talade. Hon gjorde en historisk återblick.
Hon menade också att det vars mycket mer att göra, bla dikrimineringslagstiftning.
Det historiska beslutet vannmed 261 JA röster. Av allianspartierna var det bara folkpartiet, som alla röstade JA. Bland de röd-grön var det miljöpartiet och vänstern som röstade JA. En KD-ledamot avstod!
Det var mäktigt att vara med vid röstningen. Riksdagsledmöterna reste sig upp och applåderade Vi på läktaren, gjorde det inte men nog klappades det händer alltid och talmannen sa inte ifrån!
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att få vara med vid detta tillfälle och vara plats.
Efteråt bjöd Folkpartiet på champagne utanför riksdagen.
A-KASSAN TILLÅTER INTE BLOGGANDE

En person från Småland kan förlora sin A-kassa p g a sitt bloggande. det låter mycket underligt säger en person från A-kassornas samarbetsorganisation. Det är ju som att skriva dagbok, så kanske jag ska sluta upp med att blogga och skriva dagbok på min hemsida: www.stellalisbeth.se.