ENSAMHET

Så är denna påskhelg slut och vardagen har åter tagit sin början.
För er som jobbar tycker kanske att ledigheten är för kort. Jag har alltid tyckt att helger och speciellt långhelger har varit långsamma och tråkiga. För i tiden åkte jag oftast ner till Borgholm över långhelgerna, men det var på den tiden jag fortfarande hade kompisar där.
Ett tag hade jag mycket gäster hos mig, men jag slutade eftersom jag aldrig blev bjuden tillbaka.
Jag har funderat jätte mycket på det här att vara ensamstående, som jag är. Det verkar som man aldrig bjuder en ensamstående, eller är det bara mig det gäller? Ibland tror jag det är något fel på mig och det är det nog. Jag kanske inte kan uppföra mig bland folk, inte har något att komma med i diskussioner, är för ful. Vad vet jag vad det är för fel, men något måste det vara. Ingen ringer heller och kollar hur man mår i ensamheten.
Min pappa var inne på samma linje. Han ville inte låta mig sköta om företaget, eftersom jag inte skaffat någon man. Även om jag skulle skaffat en driftig affärskvinna, skulle jag inte fått det och då skulle jag inte ens fått ha mitt efternamn kvar. Mina föräldrar tyckte inte jag var intelligent nog för att överta en rörelse jag älskade. Det har skadat mig i mångt och mycket.
Jag har nog alltid varit en ensam varg och drömmare och är det fortfarande.
Jag känner mig för snäll och omtänksam och det har också skadat mig.
Kanske är det detta som gör att jag alltid velat människor gott och inte skada någon. Visst, man kan inte älska alla och det har jag inte gjort heller.
Jag känner mig övergiven
Jag känner mig inte älskad
Jag känner mig inte behövd
Ja, arbetslösheten gör så mycket ont, ont! Jag har inte mer fritid bara för att jag går arbetslös eller inte ha någon familj. Min ekonomiska situation är +0-. Jag ska betala el-, telefonräkningar och andra också på en lön. Som ensamstående får man inga rabatter heller, som ett par eller barnfamilj.
Jag känner mig dum
Jag känner mig ful
Jag känner att jag ingenting är värd
Varför lever jag då? Jo,bakom en husknut någon stans ska jag också finna lyckan, någon som kan älska mig och ge mig trygghet, ro och frid.
Jag har klarat av mitt liv på ett bra sätt och alltid tagit mig ur jobbiga situationer, men inte det jag önskar mest, mina drömmar om ett lyckligare liv.

JAG KÄNNER MIG ENSAM