ANNIKA ÖSTBERG

Nu kanske ni undrar varför jag tar upp Annika igen och ni har naturligtvis rätt att göra det. Jag undrar själv också varför jag har ägnat mig så mycket tid åt henne den senaste veckan. Efter mycket om och men har jag kommit underfund med varför.
Jag har levt olycklig i hela mitt liv och om detta kanske jag kommer till någon annan gång.
Av någon anledning har jag alltid tagit personer i försvar, som på ett eller annat sätt har det svårt eller är i knipa.
På något vis känner jag en ”kärlek” eller en stor stark ”ömhet” för Annika. Jag har läst så mycket om henne nu, att det känns som hon är nära inpå mig.
Som jag tidigare skrivit försvarar jag inte brotten hon gjort, men snälla ni, det är 30 år sedan hon begick dem och hon har suttit av 28 år. Tror ni inte hon kan vara en annan människa idag än då?
Ni som säger att hon fortfarande är en mörderska och missbrukare? Då kanske ni säger till mig: ”Hur vet du att hon inte är det?” Nej, det vet jag inte, men hon har aldrig fått chansen att bevisa motsatsen, eller hur?
Hur tror ni det var för lilla Annika att som 11-åring flytta med sin till ett främmande land och en styv pappa? Att bo med en rik styv pappa och gå i en rik skola, kunde ingen engelska. Hon måste ha saknat sina vänner i Sverige. Jag har läst att styv pappan inte hade någon hand om barn och det blev konflikter. Tänk er, hon hamnade då i en ungdomsvårdskola. Var fanns hennes biologiska pappa? Kunde han inte åkt över och hämtat hem henne? Om detta har jag inte läst någon stans.
Hon flyttade till San Francisco med rädsla att bli åter skickad till ungdomsvårdskolan. Det var där hon började med droger och annat skit, hamnade i fel sällskap, men av någon anledning kände hon sig hemma, men så småningom kände hon sig ensam. Hon träffade en man, som blev pappa till hennes barn. Hon var bara 15 år då. Hon började strippa för att försörja sig och hennes son.
Hon träffar en man som i självförsvar ha ihjäl en av Annikas vänner. Han blev friad!
Annika gifter sig och ändra sin livsstil för sin sons skull. Men hon kan inte efter några år undra hur det gick för Chris (han som blev frikänd), utan tog kontakt. Det har hon nog ångrat i hela sitt liv. Han satt då inne för ett mord, som Annika hjälpte tog på sig för att han skulle bli fri.
Annika åkte tillbaka till sin man, som då hade övergett henne och ville ha skilsmässa. Annika beslöt sig att lämna Sven (sonen) till sin pappa, då hon inte ville han skulle få se den misär. Sven hade alltid varit den fasta punkten hos Annika.
Ja, så vet vi alla vad som hände. Morden på en restaurangägare och en polisman. Hennes pojkvän tar livet av sig i fängelset och Annika blir ensam ansvarig för det båda modern. Om jag ska vara helt uppriktig, så tror jag hon känner sorg för detta, både då och nu. Hennes son dog i en bilolycka, vilken måste varit en stor sorg.
Hon har aldrig bett om nåd, bara att bli överförd till ett svensk fängelse.
Hela hennes vistelse har hon arbetat i fängelset, med hundar, som kommnikatör mellan fångar och fång vakter, med att läsa in bokband för blinda m m.
Jag hoppas så innerligt, att när den dagen är redo, hon ska får känna frihet här i Sverige.
Ibland finns det orsaker till varför man blir som man blir. För mig handlade det och fortfarande gör, att ingen lyssnar på mig. Jag behåller allt för mig själv.
Ge nu Annika chansen att bevisa för alla er, som inte tror på henne att hon verkligen har rätt till ett fritt liv.
Jag får sannerligen tillfälle att återkomma i hennes nya liv i Sverige.
LYCKA TILL MIN VÄN!